Lunchen med B1 la sig som en sten i magen, ändå var det inkokt lax Samma dag som jag beslutade att äta mindre socker åkte en klubba med coca cola smak in i munnen suck jag är hopplös men jag blir så himla trött på mig själv.
att pratat med B1 är som att prata med mig själv för 25+ år sedan jag känner igen hennes vånda som i bland faktiskt kan poppa upp hos mig även idag. Att man är så styrd av årstider eller mer vad dom står för. Inför varje jul blir jag stressad och hatar allt och alla. Jag önskar att alla skall lägga ner samma energi och omsorg som jag gör (vilket sällan eller aldrig händer) Sen har du våren då allt och alla tinar upp och jag blir rastlös. tankar som – Är det detta jag vill? , var det här allt?, Vad kan jag förändra? osv. förra våren är nog enda våren då detta inte har kommit som en tsunami våg men det var för att jag var sysselsatt med ett stort förändrings projekt i form av sommarhus bygge, men nu smyger det på igen och jag blir lätt irriterad när jag märker att inget händer. Jag sprutar ur mig idéer men upplever inte att jag får gehör…