Month: February 2015

Personligt varumärke?!

Jag går en online kurs om det personliga varumärket, intressant men ändå blaj…
Igår “firade” jag och sambon 12 årig förlovningsdag (han hade glömt).
Inte just det att han glömde utan generellt så upplever jag att jag “bara finns där”
För B1 när det är lite jobbigt som ett kärl man häver ur sig till.
B2 däremot måste jag få säga har skärpt till sig och till och med erbjöd att supportera med ekonomiska medel .
Sambon, ja jo jag vet att han gillar mig och säger att han behöver mig men jag känner inte riktigt det, jag bara är en som är hemma städar, tar hand om 4beningen, tvättar, bäddar rent, diskar……….osv vilket i sig är fine då jag inte har ett jobb, men uppmärksamhet, uppvaktning, omtanke känna att jag faktiskt är uppskattad, önskad inte bara en person som man råkar bo med och gillar att umgås med, usch det låter hårt men det är inte det jag menar, jag upplever det bara som att jag är uppskattaren, berömmaren, presentgivaren, planeraren. och det är lite trist…….

Värmen tog visst lite paus

Jobbsökandet fortsätter och tyvärr gör de mörka tankarna det med.
Bara för att man inte pratar om saker så betyder det inte att dom inte finns…..
Men jag tror att om man bara går på “som vanligt” så är risken stor att nåt går galet.
Jag börjar förstå depressionen som drabbade de som blivit av med sina jobb på /// under början av 2000 talet. ofta människor som identifierade sig med sin arbetsroll istället för vilka dom var/är, men så är ju hela samhället uppbyggt….Hej, vad jobbar du med och sen…ev hur mår du. Vänner man inte träffat på mycket mycket länge – ” Nä men HEEEEJ, vad jobbar du med nu för tiden osv.
En annan grej som är jobbig om man är van vid att ha ekonomiska medel är att man inte ens kan gå och ta en fika utan att be om pengar. Barnen fick månadspeng och hade inga räkningar, jag har bara räkningar och de pengarna jag får räcker inte ens till att täcka det.
ännu mindre till mat, att gå och ta en fika, köpa en bulle eller bara gå och handla en rulle toapapper? Det finns inte…. Det är få människor som fattar hur hopplöst och nedvärderande det känns. Visst det är massa materiella saker jag vill ha…
Need to have och Nice to have är olika saker…
men a beggar can’t be picky as a friend told me.
Well honestly do I really want this?
Ibland funderar man ….Kidsen är stora och utflyttade, Sambon är ung och självförsörjande, ja 4-beningen är i behov av att nån är hemma och går ut med henne………..men utöver det så är jag nog trots allt bara en last, det spelar ingen roll att jag vet att jag har bidragit eller stått för det mesta vid tidigare tillfällen, jag vill inte tillbaka till tiden som var när jag levde på existens minimum och hade 1,8 m i skuld.