Month: October 2014

Jag är ju för dom som känner mig lite av en ensamvarg det är inget jag sticker under stolen med. Men så kommer det perioder då jag känner mig hopplöst ensam eller ….isolerad kanske bortstött till och med. Perioder när det bara är jag som funkar som jag och förstår mig, engagerar sig….Ibland kan även våra allra närmaste agera och låta som som “bekanta”, du vet inte nära nära utan just “bekanta”.
-Upp med hakan.
-Seså nu tar VI nya tag.
-Inget att vara ledsen för VI löser det.
-Their loss
-Dom fattar inte vad de går miste om
– Du är ju bara bäst
De som känner mig eller borde känna mig vid det här laget, vet att detta är rena döden, den distanserade vänligheten, den till synes påklistrade sympatin/empatin gör bara att jag drar mig ännu längre bort.

Jag behöver spontanitet, uppvaktning, ömhet, vänlighet som mest när jag troligtvis förtjänar det minst!!!!! Jag vet att veckan består i 5 VARDAGAR och 2 Helgdagar (generellt) men för mig är det 7 vardagar. alla dagar är likadana bortsett ifrån att vissa diskar jag och andra tvättar jag en del dagar både och jag gör det i tysthet och  ensam, sen kommer olika delar av familjen hem ibland är vi två som äter ibland fler tillsammans. sen går alla till sina respektive saker att syssla med ensamma…… Shit jag måste ha ett jobb jag blir galen

Andra har ju uppenbarligen gjort det tidigare……..
Igår var jag på vad jag trodde ett möte där jag kulle bli erbjuden en ny tjänst…
3 stycken intervjuer, 6 stycken tester och kontaktande av referenser senare, får jag till slut ett mail om att träffas för att resonera. Tanken för mig blir resonera om anställningen, lönen eller anställningsformen etc. Men…nej det handlade mer om att nagelfara mina testresultat där jag slutligen hamnade i försvars diskussion gällande hela min personlighet.
Jag kan villigt erkänna att jag sällan har känt mig så liten och som ett UFO som jag kände när jag gick därifrån och det resulterade i …nada, niente eller jo en cliffhanger eller to be continued.
Fick jag en tjänst, nej. Fick jag nobben, Nej inte det heller. Vill jag ha en tjänst, O ja! Vill jag ha en tjänst där? Jag vet inte.
Självklart så tar jag en tjänst om det erbjuds….men, jag vet inte.

Det är tufft att uppleva att man precis har blivit idiotförklarad!!!!!

Ja så sitter man här i stugan ljudbok i örat, brasa som sprakar och sambon som sitter bredvid i soffan som zappar och har sin dator i knä…4-beningen snarkar och fiser bakom ryggen på mig, regnet strilar ner ute och det är grått.

Så nu sitter jag här och väntar på att få reda på om jag har passerat nålsögat. Efter en telefon interview, en live interview och en interview med VD, samt tester och att de har ringt på alla mina referenser………Sista referensen talade de med i måndags, vad är det som tar tid, jag behöver inte börja i morgon men jag känner att jag behöver ett besked =)
Jag försöker hålla mig lugn och sansad, men det går ju inte såå bra.
Nä men jag får väl gå ut i rusket med 4-beningen och leka med boll, hur skall vi lösa situationen med henne när jag får jobb?
Helt plötsligt inser jag att det finns Thé som man kan dricka utan varken socker eller mjölk oolong ftw.

Om jag bara kunde få åka till Japan igen =) undrar om man kan flytta dit när man blir pensionär hmmmmm, det skulle vara nice. hyffsat utspridd släkt några i sthlm några i mariefred andra uppe i norr, två i Australien en i USA….närhet är överreklamerat.

Häromdagen gjorde jag några (6st) tester inför en tjänst som jag sökt, och motivations testet, och personlighet samt trigger var helt ok men sen skulle jag även göra logiktest, ordtest och mattetest…PÅ TID… Det var ju inte min grej och efter testet så upplevde jag att resultatet måste ha visat att jag var spritt språngande galen, helt ologisk och att svenska varken var mitt första eller andra språk, matten kanske jag skulle ha klarat om den framfördes i modern dans för på dom lektionerna hade jag inte varit…..Så idag, tre dagar senare går jag till en dam som kan tyda sånt, hmmm intressant som vanligt lades det inga värderingar i “domen” annat än att jag faktiskt hade misslyckats kapitalt på matten men att jag var förvånansvärt logisk. Men jag fick också reda på att jag kanske är en projektledare med uppföljnings ansvar….
det fanns en hel del saker som stämde- (Du stimuleras av att arbeta i en miljö där du kan uttrycka dig socialt. Du uppskattar social stimulans från kollegerna och trivs med att ha infomiell kontakt med dem. Du skulle sannolikt känna dig begränsad i en formell och stel arbetsmiljö).
( Du kan uppfatta utmanande mål som pressande för att du kommer ställa krav på dig själv att prestera mot målen, därför känns utmanande mål inte som den ultimata I källan till motivation. För mycket mål och tävling kan göra att du känner dig obekväm. Troligen känner du inget behov av att tävla mot andra. Om du tävlar så tävlar du mot dig själv).
Ja jo men så är det väl, jag är ju storasyster after all men betyder det att jag inte har en vinnarskalle????

Man är väl aldrig riktigt arbetslös, inte jag i alla fall, arbetssökande absolut i allra högsta grad. Det verkar som att folk inte tror på att jag söker arbete eller är för kräsen för att jag inte har fått något än. Jag söker men det är sant att jag inte söker vadsomhelst, jag vill till exempel inte vara chef, jo visst jag kan vara chef utan personalansvar, personal vill jag bara inte ha. Folk verkar ha svårt att acceptera att jag inte är intresserad av att göra karriär, klättra upp bli VD eller nåt…..Vi har under denna period som förflutit hunnit packa ihop gamla lägenheten målat hela den nya och flyttat in samt packat upp. Jag har hunnit bli ett år äldre likaså sambon.

Japan har besökts och jag vill verkligen dit igen.
Japan: rent, snyggt, effektivt, ärligt (på sitt eget sätt), artigt och såååå mycket mer……
Inga hysteriska telefonsignaler, inget “tvättande av byk i offentligheten” i form av babblande i mobilen på tunnelbana/buss etc. Så likt men ändå så olikt, så superteknologiskt men ändå så traditionellt. I mitt nästa liv vill jag om jag återföds till människa vill säga bo och leva i Japan helst Tokyo tror jag.

Jag har lyssnat på så mycket böcker mest i genren fantasy, jaja jag vet omoget, men vill jag se kaos, fattigdom, krig, hat och avundsjuka så behöver jag ju bara se mig omkring i samhället och världen, jag tror att alla skulle må bättre av lite magi.
Utanför fönstret faller löven och det blir mörkare och mörkare för var dag, i bubblan utanför mig som kallas omvärlden blir det också kallare för var dag och hårdare, för mig ter det sig som en “närframtid” jag inte vill ha någon del i.

På arbetsmarknaden är klimatet också hårt men på ett annat sätt beroende på vems ögon du använder, kvinna -check, inte akademiker-check, över 50 fyllda- check.
Då spelar det ingen roll att du har kompetens och är rekorderlig, villig att lära mer, lojal, trevlig, hungrig etc. den ENDA fördelen som jag har är att jag inte har små barn…….
Så många -“vi har valt att vänta med rekryteringen”, “rekrytering avbruten” och “tack men nej tack” som jag har fått sista tiden räcker och blir över för att fylla nästa liv också men det berättar man ju inte för nån, man får frågan -” Hur är läget” eller -“Hur har din dag varit” ….biter ihop käkarna, ler och svarar jo tack det är bra trots omständigheterna.
Sen har du de som har en annan approach -“mäh, vill du verkligen ha jobb så hade du fått ett” det sägs inte lika ofta som det syns……