Month: December 2014

Sparsamt med klappar…..

Man kunde ju hoppas på att deppigheten släppte och att man fick ett jobb å ena sida……
Å andra sidan , vad fasen gör vi med hunden då?????
Nå ja jag har varit hemma med henne över ett år nu så….

Regnet står som spön i backen,  jobbletandet har gått trögt hela december, det lite ironiska är att alla “nya” jobb som kommer ut nu är jobb jag redan har sökt, udda . Jag har varit på väg att söka dem men sen sett att wtf jag har redan sökt….

Inkomstförsäkringen sjunger på sista versen vilket innebär att jag strax bara får Akassa och det räcker INTE till Hyra ens.

 

Ett länge efterlängtat besök på restaurang Djuret med goda vänner igår, det var gott och mättande på menyn stod hjort med tillhörande gott vin Barosso……
Men, nä jag skall inte säga som vanligt men…….. vid hemkomsten anföll ångesten, varför? Ingen aaning . Men tråkigt är det.

Idag tittar solen fram och temperaturen sjönk…. Jag har mycket funderingar.
Jag har lite för mycket tid att kontemplera på.
Utan att vara “the suicidal type” så kan man ibland inte utesluta att det kanske skulle vara bättre om man inte riktigt fanns.
Man slapp gräma sig över vikt, diverse småkrämpor som kommer emellanåt
Mattias skulle ha ett incitament till att träffa en ny och yngre dam kanske skaffa barn.
Som kan ge honom det han vill ha.
Kidsen skulle vara tvungna att växa upp och leva ett vuxet liv.
Jag skulle slippa jaga jobb och konstant känna mig uppgiven och värdelös.
Att bli ifrågasatt konstant om än så subtilt från vänner och bekanta är tufft.
Att bli ifrågasatt av AF på ett mindre subtilt sätt där tonen ofta är lite hotfull och nervärderande.
Att vara på “fel sida” av 40 ja av 50 egentligen gör hela situationen makaber och sorglig fast det egentligen borde vara tvärtom, inget vabbande, inget problem med dagis eller barnvakter. mer energi nu än när man hade 2 små osv……..
Men ändå, bara tack men nej tack hela tiden……

 

Idag kollade jag mitt lilla excel ark över antal jobb jag har sökt sen jag började skicka in aktivitetsrapporter dvs sen i maj. det är dryga 50 stycken, kan du hajja drygt 5 0!!!!!!

Sen hör man små snorisar uuuäääh uuuäääh jag har sökt massor (5 st) eller ännu värre shiit vad dåligt betalt, jag skulle aaaaaldrig ta ett jobb under 30′ i månaden, och då ha få eller inga omkostnader jag som “vuxen” familjeförsörjande person baxnar när jag hör och/eller läser om 80/90 talisternas resonemang. När började man som outbildad och utan arbetslivs erfarenhet kräva arbeten som ger mer lön än de som gått i skola 4-6 år efter grundskolan eller de som arbetat sig upp från grunden 10-20 år BORTSKÄMDA SNORUNGAR!!!!!
Uuuäääh jag har inte det
Uuuääähhhh jag har ingen sån ALLA andra har
istället för YAY jag har detta och det här, jag mår bra, jag är mätt har tak över huvudet har någon eller några som bryr sig om mig……

Nä jag måste erkänna 80 och 90 talister ta en reality check, please…… snart är ni “vuxna” vad vill ni ha för samhälle????

Ett nytt fenomen som har dykt upp är att man kommer på en massa interviewer, där allt verkar mycket lovande, vid uppföljning så får man -” Du är kanon precis det vi vill ha, nu gäller det bara att hitta ett uppdrag där du passar så, vi hörs längre fram och fortsätter processen då…. Jag fattar verkligen inte hur det skulle fungera…

Men det är väl så det fungerar när det är bemanningsföretag som rekryterar åt företag…
Det innebär nästan bara nackdelar för den anställde, sämre trygghet, lägre lön och absolut svårare att komma vidare.