Idag tittar solen fram och temperaturen sjönk…. Jag har mycket funderingar.
Jag har lite för mycket tid att kontemplera på.
Utan att vara “the suicidal type” så kan man ibland inte utesluta att det kanske skulle vara bättre om man inte riktigt fanns.
Man slapp gräma sig över vikt, diverse småkrämpor som kommer emellanåt
Mattias skulle ha ett incitament till att träffa en ny och yngre dam kanske skaffa barn.
Som kan ge honom det han vill ha.
Kidsen skulle vara tvungna att växa upp och leva ett vuxet liv.
Jag skulle slippa jaga jobb och konstant känna mig uppgiven och värdelös.
Att bli ifrågasatt konstant om än så subtilt från vänner och bekanta är tufft.
Att bli ifrågasatt av AF på ett mindre subtilt sätt där tonen ofta är lite hotfull och nervärderande.
Att vara på “fel sida” av 40 ja av 50 egentligen gör hela situationen makaber och sorglig fast det egentligen borde vara tvärtom, inget vabbande, inget problem med dagis eller barnvakter. mer energi nu än när man hade 2 små osv……..
Men ändå, bara tack men nej tack hela tiden……
