Category: Blogentries

Så här känner jag mig för det mesta och då har jag inte klätt mig ännu

Brrr det är fortfarande kallt och frostigt, ute när jag går till jobbet är det både mörkt och kallt, hemma är det bara kallt.
B1 kör fortfarande sin “jag lever i min bubbla ni andra finns inte” stil. Det är både onödigt och orättvist tycker jag.

ok, Julen har passerat inga större missöden om man bortser från en förkylning som, jag inte önskar min värsta ovän.
Jag har en ful ovana att sakta men säkert under November och December helt omedvetet förståss men jag har blivit medveten om det de senaste åren. Ovanan är att jag letar fel, fel på arbetet, fel på vänner, fel på min sambo i synnerhet på honom stackarn, fel på livet i allmänhet, jag går in i detta stadium i att omvärdera allt. Är mitt liv som jag vill att det skall vara? Är sambon och jag verkligen rätt för varandra?
Skall jag verkligen arbeta med detta ? osv, sedan efter jul så läggs en varm filt över allt (om inte jag hinner röra till det förståss). Jag tvivlar verkligen på allt under dessa två månader.

B1 var hemma hos sin biologiska far och hans familj på en minijul detta kom som en total överraskning för mig, en positiv sådan :-). Jag tycker att det är kul att de hittar tillbaka till varandra, om inte annat så är det bra att alla kidsen vet om varandra synd bara att B2 inte räknas, nu bryr inte han sig så mycket men han är förtfarande B1’s bror som hon har left med i hela sitt liv, även om de just nu inte är så såta vänner. Men B1 är inte kompis med någon hemma just nu, hon lever i sin bubbla och vi andra är något nödvändigt ont som bara står i vägen för henne. Det gör ont och man blir ledsen, sårad det blir även hon men kan just nu inte kommunicera……….

Resten av familjen ligger hemma och snusar kudde och jag sitter på kontoret (jag och 2 till) det blir inte nån heldag kan jag ju säga i alla fall.  Snart är det nyår och utsikterna för det nya året är ju inte så lysande måste jag få säga, ja ja jag skall inte måla faan på väggen men vi får hoppas att jag har uppdrag ett halvår till i alla fall, sen är det nog kört.

 

Var och Varannan är förkylda, hostar och snörvlar alla hastar fram med sina bestyr. Jag måste hinna med det och det, sen vore det ju om detta hanns med innan jul.
Jag får lite dåligt samvete för att Adventsljusstaken inte har kommit upp, men å andar sidan så har jag vattenskada hemma och det gör hela pyntprojektet ganska svårt.
Tittar man ut kan man inte tro att det är December snarare slutet av oktober grått och disigt. Världen runtomkring tar stora kliv in i en ny realitet som jag inte är van vid, den ena krisen avlöper den andra. Det är stafett i kriser, inflation/deflation, uppsägningar och varsel, svångremmar stramas åt och kostymerna skall vara slimmade på företagen för att kunna vara rustade och möta nästa kris.

Men mitt i allt det så funderar i alla fall jag på den mänskliga generositeten, vänligheten, medmänskligheten. Vad hände?
Helt plötsligt knackar den, i krisens kalla människor, på dörren den typen som istället för att räcka ut en hand och hjälpa en behövande, försöker se ett vinsttillfälle att sko sig på en annan människa i nöds armod. Att vara generös innebär inte presenter utan även vänlighet, respekt. Att bjuda på sig själv helt enkelt, att bara ta ett par minuter och kolla läget. Det är så oerhört många som mår dåligt av så många olika anledningar, slå en signal till någon och ge av din tid. 

Jag blir uppriktigt sagt både ledsen och arg när folk utan att ha en anledning är direkt otrevliga och inte ens med en anledning skulle de ha behövt vara otrevliga det som är mest beklämmande äar att oftast så ägnar de inte ens en tanke på att det har varit otrevliga utan beter sig som att det är det mest naturliga i världen och deras rätt?!

Jobba, jobba sen 2 middagar ute en med polare och ett julbord hos min uppdragsgivare.
Vi fick ett vattenläckage i köket och tillhörande vattenskada både hos oss och hos grannen en trappa ned.
Så min frustration är just nu på topp. just nu står en liten byggfläkt i köket och brummar på.
Fastighets skötaren sade att de skulle kontakta oss efter att han varit uppe och en snabb första damage control så de skulle kontakta oss och ev ställa in fläktar men nu 4 dagar senare inte ett ljud, jag vill inte vänta på att det blir mögelskadat också.

När jag började på detta uppdrag för snart 2 år sedan, så gjorde jag en lista som jag döpte till “Om medel finns”, den listan innehöll saker som jag skulle behöva köpa nytt om just “medel finns” igår när jag kryssade i delarna för “maskinparken” så insåg jag att allt var uppfyllt 🙂 yay……dvs allt utom en sak, landet men det är ett helt annat projekt.

Igår var jag och B1 hos Doktor Nie för första gången. B1 var hyffsat skärrad he he, men en good sport och har sakt att hon skall ge detta okonventionella tillvägagångssätt en chans.
Det är så skönt att det är ljust idag, det har ju varit ett par gråa dagar.

Jag tog en sväng förbi Dala hemtjänst i fredags på vägen hem från arbetet, det resulterade att jag kan bocka av en del saker från önskelistan 🙂 jag kom hem med ett kvitto på Diskmaskin, torrtumlare och tvättmaskin..Så i morgon kommer nån trevlig herre och levererar detta till hemmet. Åh jag har velat ha detta så länge. Maskinparken hemma är 17 nästan 18 år gammal plus att tvättmaskinen sade upp sig för dryga 1,5 år sedan, sedan drog tumlaren nån månad sedan och diskmaskinen är på upphällningen, så det var på tiden!!!

B1 har varit i Sälen med boyfriend kallad “Bacardi/Campari Sideburns” hon var nöjd och glad när hon kom hem visserligen med blåmärken och träningsverk men nöjd.
B2 Har fått betygsvarningar och kommer att få ligga i om han skall klara detta.
Själv håller jag på och tittar på mitt eget liv och tillvaro…..Vad blir nästa steg, vad/hur vill jag göra? 

Tack för mig, Hej!

B2 har fått betygsvarningar……B2 är allmänt less på sin morsa kan jag ju säga och jag är väl inte så förtjust i honom heller just nu och känner väl att jag inte riktigt har någon uppbackning mot hans vrede 🙁
Så nu har jag gått ytterligare ett steg för att göra honom mer vansinnig på mig. Jag har satt parental control på hans spel account. Eftersom det varje dag blir en konflikt när spelet skall stängas av och sedan en ny konflikt vid sänggående så själva “varva ner och pallra dig i säng rutinen” tar ca en dränerande timma en timma med *suck* ja jag ska, ja starx, jaaaaa jag skaaaa, sluta tjata jag är på väg. -JAG SA JU ATT JAG SKA!!!! Så nu går det inte att spela före 16:00 och inte efter 22:00 på vardagar, mer tid för skolarbete och sömn, så tack Blizzard en sak ni gjorde rätt i alla fall.

Jag läste i tidningen om hur folk kolapsade till höger och vänster pga WoW, jag skulle sticka ut näsan och säga att de kollapsade av dumhet. Sen kan jag villigt erkänna att spelandet lätt går över styr, det kan man nästan säga att det har i vår familj. BI kommer hem sätter sig och chattar hon spelar ju inte så mycket.
B2 kommer hem rör inte ett finger för att hjälpa till utan sätter sig i Skype och WoW på en gång är det inte WoW ja men då är det bara ett annat spel. Sambon likaså fast han lagar oftast maten, jag går tidigast och kommer hem senast, men Ja jag spelar så gott som dagligen men inte i närheten av lika många timmar som en del andra. För mig så känns det som att allt rasar samman runt omkring men ingen ids försöka hindra eller göra något åt det, är det bara jag som ser det? Nämen vad deppigt det blev, ja det är väl en sån dag… T-banan here I come.

Jag är generellt en vän av ordning, var sak har sin plats, alla saker har sin tid osv. Denna tid kallas vinter och ja med vinter kommer då snö, sån är ordningen. Jag personligen gillar INTE snö, inte i någon form ja ok kanske på ett vykort men that’s it! Men snö kom det och sen kom det mer snö som resulterade i massor med …..snö. Detta är en katastrof för mig som inte heller gillar tunnelbana till och från arbetsplatsen är 1,3 mil i vardera riktning och denna sträcka brukar jag tillryggalägga med en Vespa. Att dagar som denna bli hänvisad till lokaltrafiken som ett fortskaffningsmedel känns ytterst olustigt.

Fyrbeningen håller på att byta dagis och idag var jag med på inskolningen, det var udda och hårigt, ganska ljudligt med om jag får säga mitt. Utpräglade hundmänniskor är ganska udda. Men Kajs klarade detta galant.

B1 är fortfarande hängig och B2 har fortfarande “stängt för ombyggnad” han öppnar lite då och då, men inte så ofta….När det gäller B1 så har jag kontaktat en särskild “läkare” vid namn Nie hon pysslar med Akupunktion och har haft en massa goda resultat, sedan har B1 fått tid hos överläkaren på barnneurologen på Astrid Lindgrens. Jag måste säga att det är segt, segt som f-n. det är en emotionell berg och dalbana att ha med sjukvården att göra medans de bara ser till budget och budget allena!  GGGAAAAHHHH!!!!!